torsdag 15 december 2011

Tankar, tankar, tankar...

Så var det en lång uppehåll. Just nu känner jag att det är dags att dela av mig lite känslor som pågår i mitt huvud just nu.

Jag kom ihåg två personer som har en otrolig viktig plats i mitt liv och jag kan ej glömma de. Första person är tyvärr inte bland de levande och hon var min ögonsten. Min bästa vän, första person som lagt grund i mitt kristna liv. Hon var min farmor och därför kan jag också kalla henne min andra "mamma". Idag efter lång tid (fast jag kommer ihåg henne mer eller mindre varje dag) tänkte jag på henne och allt det goda hon hade gjort för mig. Saknar henne även nu efter 5,5 år. Det är oehört svårt att inte gråta som en liten flicka. Det gör ont i hjärtat i själen i tankar i kroppen. Men hon är med mig i mina tankar.

Andra personen...jag trodde att jag glömt, men idag kom det tillbaka. Fattar inte varför men på något sätt kan jag förstå. Någon som har eller haft plats i ditt liv någon gång, kan inte försvinna därifrån hur än man försöker. Det är omöjligt och den ska inte heller försvinna helt och hållet. Denna person kommer alltid att ha en speciell plats i mitt liv. Medan jag tittar på gammla bilder som påminner mig om goda tider (när jag var som mest glad), kommer alla dessa tankar och känsor tillbaka, fast jag hade aldrig något bra av alla dessa tankar. Jag vet allt detta men iaf kan inte sluta tänka och den person kommer alltid bli en speciell gäst i mitt hjärta, fast inte på samma sätt som förut.

Livet är inte alltid lätt. Ingen har lovat att det kommer bli lätt. Men livet är vackert hur än det ser ut just nu. Det är som en ros. Rosen består av inte bara blad och nice döft, den har också törn. Idag fick jag tänka så här. Jag befinner mig någonstans mitt i eller i slutet av törnen, snart kommer jag till bladen och där kommer jag känna det ljuva döften som uppfyller livet med allt det bästa som Gud har skapat. Ljuset kommer alltid i slutet av tuneln. Glädje kommer efter sorg. Det är inte alltid lätt att tänka possitivt men det är lätt att kasta alla dina bekymmer på den som är stark och har makt över alla bekymmer. Jag gör det varje dag och tror och hoppas på att Han ska hjälpa mig genom det svåra tiden. Och när det gäller personen ovan jag ber av hela mitt hjärta: GUD beskydda och välsigna honom med all det goda från dina välsignade förråd. Amen!
It's all for now people. See you next time. Peace!!!

onsdag 17 februari 2010

Låt mig få älska dig Gud

Låt mig få spegla dig Gud,
låt mig få känna dig,
uppfyll mitt hjärta med kärlek och frid,
hjälp mig att klara varje strid.

Låt mig få ära dig,
låt mig få komma inför din tron,
låt mig få älska dig,
så som du älskar mig.

Låt mig få prisa ditt underbara namn,
låt mig få komma inför dig utan skam,
låt mig få stråla av din härlighet,
i all evighet.

Du är den jag älskar mest.

tisdag 16 februari 2010

Funderingar och bön

Medan jag sitter här på biblan och läser tänkte jag ta en kort paus från mina studier. Eller nu blev det lite längre en vanligt :) Gick på några blogg och läst om allt möjligt. Kära nån, plötsligt fick jag en sådant fundering. Hur är det att bli mamma? Hur kan det kännas att ha en liten varelse inom sig, en liten människa som kan komma från just mig? Hur ska jag bli som en mamma och hur ska jag uppfostra ett barn att bli till en Guds avbild?
Men kära nån hur kan jag ens tänka på det när jag är fortfarande singel och tänker inte än skaffa en pojkvän. Men kul är det att tänka på just detta mamma roll som jag hoppas att jag kan uppleva någon gång i livet. Att gå och fundera hur han/hon kommer att se ut, vad han/hon kommer att göra i livet, att leda honom/henne på rätt väg och lära de att Gud ska vara deras första och största kärlek och det viktigaste som de har. Att hålla henne/honom i sin famn, känna deras andedräkt på mina kinder. Oh kära nån nu fattar jag för första gången va skulle en mamma roll betyda för mig. Det är djupt och obeskrivligt känsla som man kan inte veta något om förän den sker. Jag bara vill se det snart i mitt liv.
Mitt barn till dig som jag kanske nån gång kommer att träffa. Du ska veta att jag älskar dig sååå mycket och längtar att se dig.
Gud hoppas att du ska skicka denna underbara mannen till mig, att jag ska bara lära känna honom och älska honom av hela mitt hjärta och han ska känna det samma för mig. En som ska bli värd att vara kallad för min man och som kommer att lysa din kärlek och glädje. Låt mig få spegla dig och lysa din nåd, kärlek och glädje till alla människor som jag träffar. Förbered mitt hjärta och uppfyll den med din kärlek som är starkare än allt annat. Lär mig hur kan jag vara en bra hustru, mor, farmor/mormor, vän. Tack i förväg.

lördag 2 januari 2010

Livets kors

















Meddelande:

Alla av oss bär på sitt eget kors.
Detta korset är inte alltid så lätt, men det är gjort precis så,
så att vi klarar av att bära på det.
Det är därför vi ska inte begära ett lättare börda,
vi ska bära på vårat kors.
Man vet aldrig när man ska behöva just detta korset,
sådant som det är.

lördag 10 oktober 2009

Intressanta uppfinningar :)





















Enjoy it :)

lördag 26 september 2009

Recept till en lyckat dag

Tjäna kära läsare!

Det va länge sen jag skrev något på bloggen. De flesta av mina vänner och bekanta känner till hela min situation och allt som har hänt de senaste 2 månader. På grund av det hade jag varken lust eller kraft att skriva, men idag kom lusten tillbaka och här är jag :)

Trots att jag gick genom en svårt period av mitt liv; va tvungen att lämna Sverige, mitt jobb, vänner, skolan, med andra ord hela mitt liv i Sverige, idag insåg jag att jag va iallafall glad nästan hela tiden. I början va det lite jobbigt så klart. Igen va jag tvungen att anpassa mig till mitt hemland vilket jag va inte så glad över. Efter långa 6 år som jag har bott i Sverige kände jag mig hemma där inte här. Jag har deppat lite, och va ledsen när jag såg huset där jag bodde förut. Den va så fin förut, men nu va den helt förstört och smutsigt. I det huset va alla mina minnen och barndomen, men folk som bodde där ville inte ta hand om den. De bodde där och tyckte det va fint, men kära nån det va smutsigt. Hela staden va förstört och det gjorde ont i hjärtat så jag deppade lite grann över det. Men sen helt plöstligt va jag glad igen. Det måste ha varit en av mina vanor som jag har fått i Sverige. Utan att tänka va jag gör gjorde jag det bästa som jag har lärt mig i livet. Ta på mig leende varje morgon och tänka stort och positivt.

Varje morgon när jag vaknat tog jag ett leende på mina läppar, tittat ut och såg solen skina. Det va varmt och skönt där ute, det är det fortfarande :) Kände glädje i mitt hjärta omedelbart, sprang nedför trappan och satt mig med mina föräldrar i solen och drack kaffet med grannar. Det va länge sen jag gjorde något liknande. Att se på min lilla prinsessa Iva va det största glädje. Hon log så fint och va så glad hela tiden. Ett barn på 6 månader va så glad, kunde inte sitta stilla och kunde inte låtta bli att lee, sådant va jag också. Så jag och min lilla brorsdotter va lika :)
Att tänka positivt hjälpte mig så mycket. Man vet aldrig varför det som händer just nu är bra för. Eller hur? Det är jag som fattar beslut om jag ska vara glad eller ledsen. Jag valde att vara glad. Jag valde också att vara tacksam för varje sekund av mitt dyrbara liv. Livet kan vara underbart i alla situationer för att det är vi som bestämmer hur ska vi ageara och reagera.

Make decision to wake up every morning with the smile on your face and say something positiv. You'll see the result very soon. It works for me, why it's shouldn't work for you? Try and be blessed :)

söndag 31 maj 2009

Sådant tysnad

Det är så tyst här hemma. Fattar inte att nästan alla har åkt. Det är bara jag och Steffe som är kvar. Känns så konstigt och jag saknar de redan. Josse, Tom, Rebecca och Steffe kommer tillbaka om några månader, men Dan kommer inte. Kommer att sakna honom otroligt mycket. Denna skratt och glädje som han har spridit i huset och hans goda hjärta som alltid ville hjälpa alla runt omkring. Jag är så tacksam att jag fick chans att bo med sådana underbara människor och det glädje kan ingen ta ifrån mig. Vi va som en familj och vi har delat allt med varandra. Från maten till trösten om det nu behövdes. De va min familj och de är mina bästa vänner. Jag hoppas att det som pågår just nu i mitt liv kommer inte att skilja mig ifrån de, och jag hoppas att vi kan alltid hålla kontakten.

Nu ska jag förbereda mig för söndags gudstjänst och senare blir det lunch med mina arbetskollegor hos min underbara boss.
Ha en fin söndag och njut av solen. Kramar