torsdag 13 november 2008

Att vara unik

Tänkte precis på just det här: Jag är mig själv igen. Jag spelar inte, jag är glad, jag går framåt och inte bakåt, jag är en ny skapelse i Kristus. Jag går från härlighet till härlighet, från seger till seger... Det gör du me.

Att bara kunna vara dig själv och inte alls försöka ändra dig och spela nån annan för att någon ska acceptera eller gilla dig. Du är den du är och du är unik. Varför skulle jag vilja vara Angelina Jolie eller nån annan känd person, när jag passar mycket bättre att vara Milijana. Att vara Milijana ingen annan kan vara bättre på. Jag är bäst på att vara mig själv. Du är också bäst att vara dig själv. Ingen annan kan vara bättre på det. Varför ska vi förlora tid att försöka imitera andra. En gång i kyrkan sade min pastor att det är det dumaste en människa kan göra att spela nån annan. Nu för tiden alla försöker imitera nån annan typ Elvis Presley och Marilyn Monroe, men varför? Vad är meningen med det? Varför människor kan inte vara sig själva?

En gång sade en person så här: "Försök inte vara nån annan bara för att du ska få någon att gilla dig. Den person du vill få att gilla dig kanske börjar gilla dig, men inte dig utan den person du spelar. Men om ni gifter er i framtiden då kommer allt fram. Då kommer din rätta JAG fram. När det händer kommer den person du gifte dig me att säga: 'Vem är den kvinna/man? Jag känner inte henne/honom.' "

Jag tycker det är tillräckligt mycket att inse hur farligt det är att vilja vara nån annan och ännu farligare att spela nån annan. Var dig själv och njut av varje sekund av ditt liv. Det är du som bestämmer och det är du bäst på. Våga vara unik.

Kära ni jag måste gå till gymmet. Skulle skriva lite mer men det blir för mörkt ute om jag sitter här ännu längre. Vi hörs igen snart.

Kramar från mig till er.