måndag 6 oktober 2008

Måndag igen

Oh det var måndag igen. Vaför blir man så trött på måndagar? Kom precis från jobbet och nu sitter jag här i vardags rummet med Dan och en till kill kompis Tommy. Så jag tänkte passa på och berätta att idag efter 6 månaders prov anställning fick jag fast anställning. Det var jätte kul faktisk.

Vill också passa på och tacka en god vän till mig för att han kom precis i rätt stund igår och hjälpte mig att inte ge upp denna kursen som jag har misslyckat på provet i fredags. Jag brukar inte ge upp saker innan jag får de färdiga, men efter misslyckandet i fredags tänkte jag så mycket på att ge upp och jag mådde inte riktig bra. Sen kom han och vi pratade lite grand. Jag sade inte att jag tänker ge upp men han sade av nån anledning att det är så lätt att tappa mod, men att det är alltid bäst att fortsätta kämpa och inte ge upp. Som att han läste mina tankar. Sen när jag berättade att jag tänkte ge upp, sade han att jag borde kämpa och inte ge upp. Man löser inte problemet om man springer i väg, man måste kämpa och då kommer man att lyckas. Så tack Danjakob för din stöd.

Just nu tänker jag på just det hur beroende vi är av andra människor. Vi behöver varandra och andra behöver oss. Vi är alla lemmar i en kropp och alla har olika funktioner. Om en lem lider då lider hela kroppen. Vi måste hjälpa varandra, vi måste lifta upp varandra, vi måste älska varandra, vi måste lära känna varandra. Vi är alla betydelsefulla och alla har speciella gift med vilka de kan bidra för att lifta upp en som är på väg att falla. Ibland tror vi inte att det vi säger har nån större betydelse, men ord har större betydelse än vi kan ana. Med ett ord kan vi välsigna men också med ett ord kan vi förbanna. Du kanske tycker inte att det ord du har sagt kan påverka en människa men det kan ju det visst. Om vi alla skulle säga bara ett fint ord till en vän eller bekant som råkar komma i våran väg, typ du är fint i håret eller du har en fint tröja eller du är så duktig osv. du kan verkligen göra en människas dag glad. Och när nån är glad då är du också glad eller hur? Så varför ska vi vänta, låt oss göra det. Hjälp en människa så kommer du också att bli glad.
Var välsignad. Nu måste jag vila och sen ska jag gå och träna. Vi hörs.
Kramar.

4 kommentarer:

Josefine (roomie) sa...

Jag gillar din blogg, jättemycket:D

Milijana Trajkovic sa...

Tack så mycket Jossie.

Katarina sa...

Min kloka, numera anställda vän och arbetskamrat!
Fortsätt att kämpa, Du om någon är ju ett bevis på hur fort allt kan bli bättre!!
Kram från Bossen! =)

Milijana Trajkovic sa...

Jag ska göra det Bossen. Jag ger aldrig upp så fort. Fast ibland, i vissa situationer, önskar man att man gjorde det. Men hur som helst jag ska kämpa.
Kramar